Nu har Qarlos åkt till Flyinge, där hans ägare satt honom på vidareutbildning. Han åkte imorse och eftersom jag var i skolan så kunde jag inte vara med. Jag fick istället säga hejdå till honom igår. 

 

Jag är så tacksam över året jag haft med Qarlos. Han är en så snäll och gosig häst som jag verkligen lärt mig rida på. Tillsammans med honom har jag tagit det stora steget från ponny till häst med motivationen i behåll och det är mycket tack vare honom som jag är där jag är idag ridmässigt. Är så tacksam för alla bra träningar, tävlingar, uteritter och mysiga stunder jag haft med denna fina häst. 

 

Tyvärr så var det inte såhär jag ville ha det, meningen var att jag skulle ha Qarlos, alltså köpa honom och fortsätta satsa vidare tillsammans med honom. Nu blev det inte så och det känns självklart tråkigt. Men jag har gråtit klart och rest mig, sådär som jag alltid gör när en katastrof inträffar i mitt liv. Jag är i alla fall nöjd och stolt över vad jag har åstakommit med hästen som kom hem till mig ostartad och kantig förra året, och det är det som räknas. Alla inblandade känner sig nöjda, alla har fått ut något av detta samarbete och det är huvudsaken.

 

Jag och Qarlos är inte ett team längre, vi gick skilda vägar idag och han sällar sig nu till skaran av fina hästar vars vägar korsat mina. Jag tänker på honom med glädje och det ska bli spännande att följa hans framtida utveckling. Jag hoppas att någon annan kan älska honom så som jag gjort och ta ut honom på tävlingsbanan igen. För mig är tiden med Qarlos nu ett minne, ett fint sådant som jag kan plocka fram när jag vill. Det minnet är värt mer än bara pengar. 

 

Rider Qarlos som vanligt nu, han är tillbaka på Trolldal. Igår gick det så himla bra i ridhuset, börjar få till mer och mer explosivitet i min annars något sävliga häst. Rider utan sporrar eftersom jag inte vill att det ska hänga på en så liten detalj om Qarlos tar skänkeln eller inte. Har dock ett spö som förstärkande hjälp, vilket funkar toppenbra. Förstår inte all hysteri kring spö-användandet faktiskt om jag ska vara ärlig. "Får inte användas som framåtdrivande hjälp". I så fall borde dom kolla längre bak i ledet så att säga tycker jag. Måste man använda spöet som framåtdrivande så är det inridningen som brister i och med att hästen inte helt förstår skänkeln framåt.

Så är det nämligen i Qarlos fall; han fattar inte att när jag skänklar "lite mer" så betyder det att gå ännu snabbare framåt. Något gick snett där, men med hjälp av spöet, som han mycket väl förstår, så blir det bättre och bättre! :)

Rackarns, nu börjar det regna också!! Jag som tänkte hinna ut en liten runda i skogen innan det blir löshoppning ikväll. Kanske rider Bingo också, ska tävla honom hemma på tisdag. Blir troligtvis min sista start på ponny, vemodigt värre.

Jag är så himla sugen på att starta upp hösten med lite nya saker i garderoben. Detta gäller även ridgarderoben faktiskt! Längesen jag kände sug efter att köpa nya ridsaker, men nu känner jag verkligen hur det kommer krypande. Idag fick jag nämligen en garderob till mina ridkläder, så att dom slipper knölas ner i en låda och bli fula. 

 

Just därför blev jag extra sugen på att slänga iväg alla gamla slitna T-shirts och tröjor och ersätta med massa snygga pikéer och tröjor som är fräscha och sitter snyggt. Ett projekt i sig, och min åsikt står fast: det är trots alt inte tröjorna som rider. Men att unna mig då och då tycker jag är toppenkul, en snygg tröja väl matchat kan lyfta hela intrycket av ett ekipage, icke att förglömma! 

 

Min favorittröja kan behöva en kompis eller två!