Jag minns en clinic jag såg för ganska många år sedan. Platsen och inblandade är oviktiga, men häromdagen så kom jag att tänka på något som faktiskt stör mig lite. Något som känns så himla typiskt oss i hästsverige. 

Detta var alltså en dressyrclinic, och det är längesen, många år tillbaka i tiden Jag var fortfarande en liten hoppryttare förstår ni. Det var bara vuxna med och red, och alla hästar var knoppade och fina, putsade till 1000. Fina dressyrhästar i olika åldrar. Med var även en hoppryttare på sin häst. Hästen skiljde sig verkligen från dom andra, den var inte välriden ett dugg och gjorde lite hipp som happ. 

Efterår var det många kommentarer från åskådarna. "Men gud vad pinsamt", "vad gjorde dom där egentligen?" osv. Jag höll med, för det var vad jag tyckte också faktiskt. Jag undrade också varför ryttaren utsatte sig själv för situtionen överhuvudtaget, jag skulle aldrig göra något liknande. 

Men så häromdagen, när jag kom ihåg det där fast det är så längesen, så hade jag helt plötsligt tänkt om. Herregud, vad dum jag och alla andra i publiken var! Fan, ryttaren var glad, hästen var glad och dom såg ut att ha kul tillsammans! Det bekom ingen av dom att dom var absolut sämst i hela ridhuset, dom hade lika kul för det. Ryttaren log och hästen frustade nöjt, ingen av dom försökte heller låtsas vara något dom inte var. Dom kom helt enkelt bara dit för att dom ville ha hjälp.

Varför i all fridens namn kunde dom inte bara få göra det ifred då? Utan att vi andra skulle sitta på läktaren och döma ut dom totalt. Som jag nämnde tidigare; jag skulle själv aldrig vara med i en hoppclinic, för jag är för stolt för att visa mig i så dålig dager. Men det är en dålig egenskap faktiskt, man måste våga skita i vad andra tycker. Och det är det jag tycker att denna ryttare gjorde på clinicen. 

Gick in och körde sitt eget race ch hade kul tillsammans med sin häst. Var medveten om förutsättningarna och sket därför i vad vi andra skulle säga. I efterhand så tycker jag att det är så himla starkt gjort, jag beundrar det faktiskt just eftersom jag själv aldrig skulle klara av det. Nu skäms jag jättemycket för att jag höll med alla andra, fast åandra sidan så kan man inte förvänta sig så mycket mer äv en tjej som är 11 år gammal. 

Dock så kan man förvänta sig mer av vuxna människor. Jag skäms mer över att minnas vad folk sa, hur dom verkligen såg ner på ekipaget. Lätt för dom att säga, som sitter där på läktaren. Skulle dom kanske ens själva våga rida på en clinic framför så många människor? Knappast, varför utsätta sig för det, när man lika gärna kan sitta på läktaren och döma ut andra? 

Med detta inlägg vill jag ha sagt två saker; Ta ingen skit för fan! Så länge du är schysst mot din häst och inser dess begränsningar så handlar det bara om vem som vågar utsätta sig, vem som vågar ta steget mot utveckling.

Det andra är det vanliga, sitter man på läktaren under en clinic eller liknande så kan man faktiskt inte klanka så värst mycket på dom som rider (hur lätt det än är, jag veet..) för att man har ingen aning om vad som ligger bakom osv. Man är aldrig så duktig som när man bara sitter bredvid och tittar på andra, kom ihåg det!