Kritiska kommentarer är något som drabbar många bloggare. Vanligt är att folk får höra att dom är för långa på sina ponnyer (vilket ponnydressyrryttare väldigt ofta faktiskt är)

Det jag hade tänkt skriva om är hur man hanterar det. Man ser så ofta i bloggar när bloggaren slår ifrån sig så fort någon påpekar längden med ett "ni är bara avundsjuka" osv. Detta tycker jag är så otroligt barnsligt faktiskt. Väljer man att ha en blogg så väljer man också att låta sina läsare dela med sig av sina åsikter i kommentarsfälten.Klart att man inte ska ta vad som helst, men att verkligen vifta bort andras åsikter med att skylla på avundsjuka tycker jag bara visar hur mycket man tar åt sig.

Man försöker att vara obrydd, nonchalera läsarnas kommentarer. Fast man egentligen blir ledsen. Men läsarna är sällan elaka människor som ilsket knattrar på tangentborden där hemma, oftast är det bra människor som är intresserad av ens hästliv och utveckling. Som vill en väl. 

Jättefånigt är också dom som säger "nejnej, jag är inte för lång" fast man är långt över 170. "Jag är för lång men inte för tung" är också vanligt, och det är klart att det spelar roll. Det går ju, då handlar det om hur man resonerar. Och där kan det handla om olika saker, som kanske inte läsarna har med att göra. Men att snäsa av sina läsare är ändå otrevligt så att det skriker om det.  

Skulle någon av er påpeka min längd så skulle jag svara ungefär att "ja, jag är för lång och det är något jag vet om och tänker på". Men jag skulle absolut inte ta det som ett personligt påhopp, för så är det inte. Skulle inte heller försöka försvara mig med något löjligt uttalande som att alla bara är avundsjuka och blabla. Visst för att jag har många rosetter på väggen hemma och två fina ponnyer att tävla på (vilket jag är väldigt tacksam över!), men bara för det så varför utgå från att folk som kritiserar mig vill mig illa? Varför utgå från at alla bara är avundsjuka. 

Jag väljer istället att tro att ni som läser är schyssta polare, som alla skulle gå att ta en fika på stan med någon dag! Jag är säker på att det säkert sitter någon suring och blir överlycklig när jag misslyckas på tävlingar. Men när jag inte har en aning, varför oroa sig? Oavsett vad ni nu har att säga om mig och min ridning så gör det inte er till pure evil, bara till människor precis som alla andra :) Ni har alla rätt till en åsikt, och alla måste inte dela den. 

Detta blev ett lite virrigt inlägg, men jag hoppas att ni förstod vad jag ville få fram!

Ha det bra nu buddies! :D