Ååh, träningen idag gick verkligen jättebra! Gud vad vi behövde detta, både jag och Vendela. 

Började rida fram som vanligt, och det kändes fint från början, lite som det gjorde igår när jag red. Ska låta henne galoppera med lite mer aktion bara än jag gjort nu tidigare. Hon fick ganska snabbt upp den där härliga traven, och var helt igenom. Det är i det läget som Karin säger "Nu kan du göra vad du vill!".

Sagt och gjort, och vi tog itu med öppnorna. I skritt gick det jättebra, tre spår med lagom böjning i sidan. I trav sedan så hände något, jag hann inte riktigt med att rida som jag skulle. Hann inte korrigera ig själv liksom, framför allt i vänster. Precis som jag skrev igår så blev resultatet att Vendela gick i vänster sluta istället för öppna. 

Men vi kom efter mycket analyserande fram till att en lösning finns; jag ska vara lättare i ytterhanden genom hörnet, och sedan ska jag rida själva öppnan med mjukare hand, inte vara så kontrollerande och ta tillbaka så mycket. Ska också rida mer för vänsterskänkel och höger tygel. Har tidigare tagit för mycket vänstertygel och böjt halsen. 

Vendela har bytt sida också, nu är höger svår och vänster lätt. Ett steg till närmare rakriktning (hon har bytt en gång förut) men det visar ju bara på att jag jobbar rätt med henne, så Karin tyckte det var jättebra. Slutorna gick bra idag också, det var mest vänsteröppnan som krånglade, men det har jag ju uppmärksammat jälv i veckan också. 

Galopperade sedan, och hon kändes så himla fin! Runda härliga språng, så Karin körde lite med oss och krävde lite mer samling. Men idag fixade vi det utan problem båda två, och sedan gjorde vi lite serpentiner och volter i förvänd. Gick riktigt bra, och jag fick det i läxa nu. Ska rida mer förvänd på volt, för nu vet jag hur jag ska lösa det om hon spänner till lite grann. Jag ska själv känna i vilket läge jag ska ta och lätta, och hela tiden stödja henne med min skänkel. 

En riktigt bra och givande träning idag alltså! Och gud vad roligt det ska bli att tävla med Vendela igen. Bara jag andas lite fel så bryter hon av eller tom gör halt. Hon börjar nästan bli lite överlydig och verkligen tolkar allt jag gör där uppe. Men det ska man inte klaga över - alla gånger man beklagat sig över en ofokuserad ponny. På tävling så lyssnar hon ännu ett snäpp till, snacka om att jag kommer kunna rida helt osynligt, underbart!

Bjuder på en bild från 2009