Tänkte ta upp något som jag själv höll på med tidigare, och fortfarande inte är helt 100% av med! Många andra i hästsverige gör likadant, det är nog ett väldigt vanligt fenomen i vårt avlånga land. 

Det handlar om dom som tror att ett vanligt ridpass hemma är rena uppvisningen. De som sitter och "tävlingsrider" med hästen i hög form, höga händer och sällan gör något som utmanar ekipaget kunskapmässigt. Ridningen har liksom stannat utvecklingen, man rider inte för att bli bättre - utan för att underhålla det som redan är.

Detta gör självklart att man inte kommer någonstans, eftersom man aldrig gör fel så kan man inte heller göra rätt. Utan det blir lite halvrätt eller halvfel hela tiden, det finns ingen variation. Ridpassen blir likadana, dag efter dag. Oftast så sitter man på en stor volt och nöter, eller också så rider man delar ur programmet man ska starta nästa gång.

Tro mig, jag vet, jag har själv varit där. Jag skriver inte detta för att framhäva hur fantastisk och duktig och bra jag är, utan för att jag vill förhindra denna sortens ridning. Det är inte bra att aldrig våga variera sina pass, det blir bara tråkigt. Dessutom så kommer hästen att bara ha en växel till slut. Tre gångarter - en skritt, en trav och en galopp. Och that's it. För att utveckla gångarterna så måste man riska lite, och ta att det kanske inte ser så bra ut när man rider. 

I mitt fall så är det detta det handlar om - jag vill att det ska se bra ut när jag rider. Jag vill inte att Vendela ska springa runt med huvudet i luften och vara spänd. Men i och med min härliga tränare Karin Öman så har det blivit så himla mycket bättre med detta. Jag vet att jag kan sitta bra på tävling, jag är rak i ryggen och har en stadig sits. Vendela har lätt för att komma upp i en hög tävlingsform - så varför ska vi då sitta hemma och träna på det?

Att träna på det man kan, det kommer man ju ingenstans på. Självklart kan det vara bra att några dagar innan tävling kolla så att vissa rörelser och detaljer sitter lite extra, det gör jag också. Men det är inget man ska nöta varje dag. Vendela ska ridas lång och låg i formen, för att stretcha ut sin överlinje och helt enkelt spänna av och jobba genom kroppen.

För att hon ska kunna göra detta så måste jag följa hennes rörelse lite framåt nedåt - inte motarbeta henne genom att sitta spikrak i ryggen, även om det ser snyggare ut så. Jag måste hjälpa henne att hitta vägen nedåt genom att ha en låg hand - inte den lite högre som jag föredrar på tävling.

Det handlar om att våga utveckla sig själv och hästen, skita i hur det ser ut och vad andra tycker. Lita på sig själv, sin häst, sina tränare och inte minst på det man redan kan och har lärt sig. Självklart så måste man repetera, ridning är en färskvara. Att Vendela lärde sig att göra serpentiner i galopp förra året betyder inte att hon gör det precis lika bra nu, eftersom jag inte gjort det på ett tag. 

Jag säger inte att man aldrig ska "rida fint" hemma - bara att man ska ha en baktanke med det man gör när man rider. Jag har själv utvecklats så mycket mer sedan jag började uppmärksamma detta (efter att Karin förklarat för mig såklart). Alla har inte en Karin som kan förklara när man frågar, därför skriver jag detta. Kanske att någon kan dra nytta av det! :)

Hemma och tävling är inte samma sak!








Kram