Ridturen var jättemysig, men ack så nära att min snälla mamma (och pappa) kom sent till bion! Tur att jag och Vendullan lyckades komma tillbaka hyfsat i tid. 

Vendela skrittade lugnt och fint med sänkt nacke, hon trivs verkligen bra i vårvädret! Däremot så har hon ju ryck när man ska trava eller galoppera, men det är ju en annan sak. Dessutom så är det svårare när man sitter barbacka att få henne lugn, så ärligt talat så la jag inte så mycket energi på det idag. 

Till och med hemvägen kunde avnjutas i sakta mak - såå skönt!

"bättre än inget" brukar man säga, men vet inte om man kan kalla dessa bilder det, hahah




Kram