Igår så red jag och mamma på fältet ovanför stallet, hon på Artieparty och jag på Vendullarulla. Gick riktigt bra, mamma tycker mycket om Artie, han påminner så mycket om våran gamla hopponny Nico. Så snäll, men ändå jätterolig att hålla på med! 

Fina Nico Junior <3 för er som inte vet så blev vi tvunga att ta bort min älskade vän i december 2008. Hade honom i nästan 4 år, känner ni igen mig?












För att återgå till ridpasset så gick Vendela såå himla bra igår och jag är såååååhääääääär glad för det! Första gången högergaloppen kändes helt igenom och jag hade stöd i vänstertygeln och det klaffade igen liksom! Gjorde lite lätt sits och tempoväxlingar. Vågade mig ut och tempoväxla på rakt spår också, någonstans kan vi ju försöka ha kommit sen sist. Som tur är så vet jag att Karin Öman uppdaterat den andra Karin (varför måste mina tränare heta i princip samma sak!?) om läget som varit, meetinget osv. 

Men nu börjar det äntligen kännas som att vi är på rätt spår tillsammans igen, jag och min häst. Det kan ju lätt svischa förbi, så just nu njuter jag och tar tillvara på det!