Vendela var lite spänd till en början, men det släppte sen när hon insåg att vi faktiskt skulle arbeta i skritten. Tror hon mest gick och väntade på att jag skulle säga åt henne at galoppera, eftersom det är så det har varit dom senaste två vekorna.

Men idag så gjorde vi lite halter, skänkelvikningar och annat arbete i skritt. Skritt-halt är hennes svåraste övergång, snacka om att hon går emot min högra skänkel och slinker ur eftergiften i högersidan. Lugnande nog så gjorde hon så redan innan hon skadade sig kan jag berätta, det hänger alltså inte ihop med det. 

I övrigt så kändes hon helt som vanligt när jag skrittade. Inget oliksidig eller så. Men det har ju mest varit problem i galoppen, så vi skyndar långsamt. Men även det är ett problem i sig. Vendela har inte tappat konditon eftersom hon motionerats ändå, och hon sprängs ju snart. Att skritta och få arbeta tycker huvudet är roligare än att springa runt planlöst, men det tröttar ju inte ut henne ett dugg. Hon är ju lite halvgalen redan innan (tro det eller ej, men det är hon faktiskt) så nu är det snart kris. Höst/vinter halvåret är ju dessutom inte riktigt hennes grej. 

Får se hur det blir helt enkelt, men jag ska rida henne varje dag nu (ev nån vilodag när det passar) och börja i skritt, sedan trava och sedan galoppera. Känns hon som vanligt så avancerar vi såklart, men jag tar absolut inte ut något i förskott! Är glad att vara tillbaka på ridbanan med henne iallafallm, även om min häst är som hon är :)