Tycker bara mer och mer om min fina häst! Hon har nog allt faktiskt. Så fina proportioner i kroppen och så ett tilltalande huvud, utstrålning och så gång på det. Dessutom är hon supermysig att hålla på med, snäll och vänlig och älskar att bli borstad. Tycker att det är okej att skryta lite, i alla fall när man inte haft sin häst en vecka ens! 

 

Något jag har som filosofi med mina hästar är att vi ska "utsätta oss". Självklart inte passera tvärs över en motorväg eller rida över en ranglig hängbro, men jag menar att man inte ska hoppa över allt som känns lite jobbigt och problemskapande. Idag var en sån dag som jag övervägde att hoppa över det jobbiga, nämligen att rida ut på Kala i beckmörkret. 

 

Var ju som gjort för en konflikt att på en flockbunden unghäst sätta sig upp och försöka få henne att lämna stallet för - totalmörker där man knappt såg vägen? Alltså haha, var ju så att jag blev mörkrädd själv. Vet inte hur ofta jag kommer att rida under liknande förhållanden egentligen. Men det kommer inte att vara några problem, för det var det inte. Kala sa inte ett smack om att gå. Här hade jag stålsatt mig för en fight med snarare två men i marken än fyra and so on, så lättnaden var stor när vi lämnade stallplanen som om vi aldrig gjort annat än traskat i mörker. 

 

Snäll och duktig häst! Vi både skrittade och travade utan problem och hon var såklart spänd i kroppen, men inte tittig eller så för någonting. Stannade inte upp eller något! Duktig häst och stolt matte som skrittade hemåt. Blev mycket mys och en massa godsaker när vi kom tilbaka till stallet sen. Så stolt över Kala, att hon fixade detta!