Idag så tog jag och mamsen en skrittur på kusarna. Qarlos ville helst gå in i skogen och äta granris och Artie tyckte att det var busdags och ville helst bita Qarlos i rumpestumpen. Gick inte att göra annat än skritta på detta hårda, knöggliga underlag som är just nu. Ligger ungefär en cm snö som lyser upp skogen lite dock, så ska inte bara klaga. 

Igår så red jag (och mamma för den delen) i ridhuset och Qarlos gick finfint. Speciellt med tanke på att han inte gått på två dagar, skönt att han är så pass stabil i skallen att det inte bekommer honom. Han skrittar bara på lite extra glatt under uppvärmningen och det är ju bara positivt - laddar upp med massa positiv energi inför passet! 

Tränade lite ökning och minskning, något som för en månad sen kändes som ett evighetslångt projekt. Men se där, nu kan han göra en liten skillnad i både trav och galopp! Riktigt duktig tycker jag, trivs verkligen med att arbeta ihop med Qarlos, han passar mig bra. Det var ju veligt ett tag med om det verkligen skulle bli honom eller inte, men min första ridkänsla sa ju att jag älskade honom på en gång och den hade rätt denna gång.

Klart att jag visste att det låg mycket arbete framför mig, och visst har jag en massa jobb kvar. Men just nu så är jag inne i en fas där jag känner att jag har roligt på vägen också! Det är inte bara målen som är viktiga och roliga, utan även vägen dit liksom. Så var det inte för någon månad sen, och det gör mig glad att jag tagit mig hit, utvecklats både inom min ridning tekniskt samt mentalt.