När hästen skadar sig

Hela min hästvår var på dom allra flesta sätt helt fantastisk. Den var kantad av tävlingar med båda hästarna och vi nådde tillsammans stora framgångar också. Det var lite som en payback till mig för allt slit jag lagt ner under hösten och vintern, alla träningar och timmar på hästryggen som lönade sig i fina resultat. Allt som har med hästar och framgång har inte bara med tävlingar att göra heller. 

Både Vendela och Bingo var runda och fina i kroppen och gick för små lätta hjälper, i topptrimm båda två. Men så hände något i början av sommaren, plötsligt ville ingen av hästarna samarbeta riktigt längre. Dom presterade under sin nivå båda två och var inte sig själva.

Som ni vet så har ju båda hästarna varit borta från tävlandet och tränandet under sommaren och fram till nu. Som tur är så hade ingen av dom dragit på sig (förhoppningsvis!!) relativt milda åkommor som inte ska vara alltför svåra att bli av med. Men man vet verkligen aldrig, och det är det jag vill säga nu. 

Man vet aldrig med hästar. Dom är djur, som gör sig illa i hagen, trampar snett när man är ute i skogen eller får en sten i skon ibland. Det är läskigt hur snabbt det ändras från ena dagen till den andra. Vendela var i absolut toppform innan meetinget, hon var så fin att rida och en riktig stjärna. Fredagen skulle vi tävla, på tisdagen kändes hon konstig i högervarvet - snacka om total helomvändning. 

För att inte tala om min fina Nico. Har talat mycket om honom nu på senaste känner jag, han finns med mig jämt och ständigt. Min älskade häst som klockan ett på dagen den 20 november sprang runt i hagen och busade med sina kompisar och lätt klippte hinder på 130. Men sen vid insläppet klockan fem så kunde han inte längre gå, bara hoppa på tre ben. Att hoppa ett enda hinder var otänkbart. 

Detta är det allra bästa exemplet på hur illa det faktiskt kan gå med hästar, saker som vi människor inte kan göra något åt. Jag lärde mig verkligen något av det som hände Nico. Jag lärde mig att det kan hända mig också. Jag är otroligt bortskämd med friska, sunda ponnyer. Jag trodde aldrig att det skulle hända min häst något. Men sen hände det, och då hände det ordentligt. 

Så nu när det hände Vendela och Bingo så var jag beredd. Jag visste att det kunde hända mig också, och det var faktiskt skönt. Båda hästarna blev skadade "av sig själva" det hade inte med mig att göra. Och sånt rår man inte på, det är ingen ide att gräma sig över var man kunde gjort annorlunda. 

När hästen skadar sig så är det lätt att fastna i "om inte"-tankar. Här kommer lite tips på hur jag tänker;

* Blicka framåt, ta för givet att hästen blir frisk (det är tillåtet det också). Det gör det lättare att hitta motivationen til att åka till stallet och ta hand om den + orka eventuell konvalecensridning.

* Tänk aldrig "om jag inte hade..", "om jag bara hade.." osv. Det drar dig bara djupare ner i det svarta hålet, och där gör du ju knappast någon nytta! Din häst finns kvar och behöver din hjälp för att bli frisk - hjälp den. 

* Låter kanske klyschigt, men se skadeperioden lite som en chans att komma närmre din häst. Ta dig tid till att borsta den extra osv. Om dina kompisar ändå ska rida, kan du ju pyssla med hästen undertiden och sedan cykla hem med dom istället för ensam. 

* Det drabbar alla någon gång, det kan både jag och Issa intyga. Gud har inte valt just dig att vara dum mot, även om det känns så. 

* Om det finns möjlighet så kan du ju se det som en chans att prova lite andra hästar också, om du har tid att rida lite extra.

Livet med häst är så mycket mer än att gå runt i tävlingskläder 



Kommentarer
Postat av: Anonym

bra skrivet :)

2011-09-04 @ 16:40:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback