En älskad vän

Guds tack för att jag sålt min fina vän är en rejäl förkylning. Tack för den du! 

Ert tack till mig är en massa fina kommentarer, fina ord och en massa stöd. Jag är nöjd med mitt beslut att sälja Vendela. Ingen fattade det åt mig, inte ens mamma, detta beslut tog jag själv. Jag kände att det var dags helt enkelt, hjärtat sa till. 

Nu kan jag istället minnas alla mina highlites tillsammans med denna underbara ponny. Men det är klart att jag är sorgsen också. När vi var hos veterinären så märktes fortroendet vi jobbat upp oss emellan så tydligt. Vendela är inte överförtjust i att det kommer fram en främmande person och knögglar ihop benen på henne, men när jag strök henne över nosryggen så tuggade hon och sänkte huvet. Hon litar verkligen på att om jag säger att  något är okej så är det det också. Hon följde mig överallt, utan att hetsa upp sig en enda gång. När jag stannade så stannade hon, och började jag gå så gick hon, utan att jag behövde ta i tyglarna eller smacka. Hon följer mig naturligt. 

Det är en stor del av det jag kommer att sakna, den självklara samhörigheten med henne. Vi var verkligen ett par, ömsesidig tillit. Dit finns inga genvägar, det handlar bara om tid och respekt. Men Vendela är i goda händer, jag tror nog att hon kanske undrade var jag var idag, men det kommer hon nog inte att göra så länge till. Hon förtjänar att få vara number 1 igen, inte någonslags sidekick, som det blivit senaste månaderna hos mig (med undantag för veckan som gick). 

Jag förstår att ni som följt oss länge på vår resa (jag har trots allt bloggat ända sedan jag fick hem Vendela i januari 2009) också kommer att sakna henne! Hennes stora, uttrycksfulla ögon gör att man lätt blir berörd bara av att se henne på bild. Själv tycker jag att det allra konstigaste är att hon inte längre tillhör mig, hon är inte längre min på något sätt. Pengarna är inne, kontraktet påskivet och försäkringen överförd. Jag har ingen rätt till henne längre. Fast, jag ju är välkommen för besök!

Jag fullbordade mitt arbete, med dom mål vi satte upp i våras. Jag hjälpte Vendela att bli en tryggare häst. Igår när vi lämnade henne syntes inte ett spår av att hon skulle vara spänd, nervös eller stirrig. Hon var helt cool och ställde sig och sov i den nya stallgången, trots alla nya hästar och katter överallt. 

Det gjorde mig varm i hjärtat, att hon så naturligt fann sig i sitt nya hem. Där är det bra, och det gladde mig att hon också tyckte det. Det underlättade en hel del att lämna henne själv, så att jag fick se hur hon fann sig tillrätta på en gång. Hon har, som jag redan nämnt, toppenmänniskor runt sig och kommer att få fortsätta leva det liv hon vill leva! Det är viktigare för mig än att hon går höga klasser, men hon har kapaciteten och hennes ryttare är bara 13.. Den som lever får se, jag önskar dom det största lycka till som finns! :) 





Kommentarer
Postat av: Elin - en hästblogg med en otrolig sköthäst

Finfina Vendela <3



Svar. Haha, nä så illa är det väl inte ;) Fast jag borde ha bättre kondition, så får börja träna lite mer än att bara rida ;)



Precis, kan förstå det :'(

En dag utan Grinde är hemskt :( så kan förstå hur du känner nu <3

2011-11-15 @ 17:20:09
URL: http://lizzylover.blogg.se/
Postat av: sofia sörensen ♥

jättefin blogg! länkbyte? :D kram

2011-11-15 @ 18:06:52
URL: http://avfia.blogg.se/
Postat av: Emelie

Hoppas du haft en bra dag! =)

2011-11-15 @ 18:16:24
URL: http://emellay.blogg.se/
Postat av: Anneli

Anmäl dig i Veckans Blogg!:D

Jag lottar ut 3 nya vinnare på Söndag!

Vinnarna kommer synas i alla inlägg jag gör i en hel vecka!:)

http://anneliih.blogg.se/2011/november/veckans-blogg.html#comment

2011-11-15 @ 19:39:25
URL: http://anneliih.blogg.se/
Postat av: karolinajonsson

fin bild :D

2011-11-15 @ 22:39:36
URL: http://jonssonsfoton.blogg.se/
Postat av: Ellen S

vilket fint inlägg :)

2011-11-16 @ 07:53:17
URL: http://lnsjogren.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback