Idag så var Vendela riktigt fin, så det blev ett ganska tekniskt pass! 

Märks så tydligt hur mycket allt hänger ihop, med den lite svåra högersidan. I höger öppna så vill hon inte riktigt böja igenom, och i vänster öppna vill hon förböja sig och inte riktigt träda in på tre spår. Men med hjälp av speglarna så kunde jag rätta in henne ganska bra idag.

Höger sluta är svår, men tycker att det gick helt okej idag ändå, det kommer det också. Vänster sluta är det lättaste just nu faktiskt, lättaste skolan alltså! Får fint, jämt flyt med lagom tvärning och härlig eftergift. Alltid skönt att något fungerar! Galoppserpentinerna satt också fint idag, likaså lite galopp-skritt och galopp-halt. Ska dock träna lite mer på galopp-övergångarna känner jag, kan alltid slipas lite och jag har ju tid på mig.

Vet inte om ni minns att jag skrev i vintras att det "blivit så jobbigt att rida"? Det var när vi höll på att lära Vendela att lägga i ytterligare en travväxel, men mer påskjut och schwung i stegen. Då fick jag verkligen rida till mig det, kämpa stenhårt hela ridpasset för att få några svävande steg i slutet. Nu har jag dom från början, om allt klaffar som det ska. Helt underbart, kom att tänka på det när jag skrittade av idag. En jättefin trav med härlig energi och mycket påskjut, men samtidigt en fördröjning i stegen som ger en fin schwung!

Det är så lätt att man bara går vidare, och fastnar i nya problem som kräver lösningar undertiden man tränar. Man glömmer bort hur svårt man haft för saker som man idag gör ens utan att blinka. Men det är många runt mig som hela tiden påminner om vår utveckling, och vilken resa vi faktiskt gjort, jag och min häst. Jag har väldigt lätt för att bara se frammåt, tänka på vad som måste förbättras osv. Det är mycket det tänket som tagit oss så långt (för Vendela är lite likadan), men ibland blir ambitionerna till frustration när det inte funkar, och då förstörs så mycket för oss båda.

Väldigt mycket utav Vendelas dressyrutbildning har jag faktiskt gjort själv, bara en sån sak. Att hon kan det hon kan, gör det hon gör. Jag blir alltid lika stolt när någon säger till mig att Vendela är fin, duktig, eller när hon får beröm i sina protokoll. Jag är helt enkelt väldigt nöjd med och stolt över min fina ponny <3