Idag så blev det ett sent pass för Tävlingsduon på lilla utebanan. Vi samsades systerligt om platsen, hoppas jag. Jag är ju annars mardrömmen att dela ridbana med, van vid framridning och där gäller det att ta plats om man ska få något gjort så att säga. Aktar man sig för alla andra kan man knappt skritta fram. Måste dock skärpa mig hemma och börja visa andra lte respekt när jag rider, för annars är jag överallt i alla möjliga gångarter. Hänsyn på ridanan, Fredrika!

Men tillbaka till passet, Vendela kändes toppen redan från början. Älskar när hon verkligen suger i bettet när jag kortar tyglarna. För att inte fastna i det där sköna som kallas bekvämläge så red jag fram på mycket rakt spår i trav. Hade henne eftergiven i sidorna fast hon var rak, och det är faktiskt rätt svårt. Speciellt i vänstervarvet känner jag. Där vill hon vika halsen, och glida ut med högerbog.

Det är ju detta som kommer tillbaka i allt sedan - vänster öppna, höger sluta, vänster förvänd! Grunderna är allt, det hela korthuset är byggt på. Men vi jobbar ju på det, så det kommer nog att lösa sig. 

Gjorde sedan mina trav-galopp övergångar, gud så svårt det är. Vendela vill bli spänd och trippig och höja nacken. Gäller verkligen att rida vidare utan att fippla för mycket med händerna. Men hon blir verkligen fin av detta när man jobbar vidare. Gjorde sedan lite skolor, vänsterslutan var såå bra! Lyckades även behålla eftergiften i högerslutan nästan halva vägen med bra tvärning. Det är ett framsteg i sig, så jag är nöjd!

Gjorde sedan lite förvänd. Hon kändes avspänd och bärig idag, så jag var glad. Ska jag se över passet så kanske hon skulle vilat mer på steget i traven. Hon var lite hastig idag, men det blåste en del +  att hon vilade igår, så jag tycker inte det gör så mycket. Bara jag själv vet varför det blir som det blir så känns det liksom mer godtagbart.