Såg att det var någon som frågat dressyrmupparna om dom någongång råkat försäga sig på träning/tävling. Alltså säga något dumt om ekipaget och så sitter mamma, pappa, mormor eller någon annan anhörig bakom en på läktaren och hör.

Jag tycker det här är jättekul på sitt sätt. Jag har gjort det flera gånger, och det är lika pinsamt varje gång! Jag är självklart försiktig med vissa kommentarer, jag säger mer saker i stil med "den där har lite långt ansikte för remontnosgrimma, en aachen skulle passa bättre", och sedan får man den där välbekanta knuffen i sidan från kompisen bredvid.. Knuffen som betyder "oops i did it again".

Issa är mycket duktigare än vad jag är på detta. Hon säger i princip aldrig något dumt, och har full koll på vilka som sitter på läktaren. Ska jag vara ärlig så har jag också blivit bättre med tiden, det var värre för två-tre år sedan, då klantade jag mig titt som tätt. 

Dock så gjorde jag det helt med flit för någon månad sedan, under våra hemmatävlingar. Jag var väl medveten om att föräldrarna till en tjej som uppenbarligen red milt sagt förfärligt, satt bakom mig på läktaren. Hon uppförde sig så illa mot sin ponny, red fram den till hindren och piskade på den redan innan start, morrade och skrek åt den och använde spöt istället för att rida. I normal samtalston så sa jag "jag hoppas att någon filmar denna runda, visar den för henne om ett år, och att hon skäms" Kan tillägga att föräldrarna gav mig (och en av mina kompisar som instämt) en rejäl mördarblick när dom reste sig för att ta emot sin sura dotter som givetvis gjort ett dåligt resultat. Klart att ponnyn inte ville hoppa sen.

Där kan man faktiskt disskutera lite, för vem vet? Kanske föräldrarna blivit blinda och inte tänkt på hur dottern behandlar sin ponny på tävling? Isåfall så kanske min kommentar kan ha sått ett litet frö i deras bakhuven om att en förändring borde ske. Det i sin tur skulle hjälpa ponnyn att slippa undan sin ryttares hemska ridning, och det skulle göra livet bättre för den. 

Självklart så ska man vara försiktig med det man säger, alla på tävling är inte klara för tävling, utan är där för att träna och lära sig. Det var jag också en gång i tiden, men det hade jag glömt när jag var 14. För när jag var 14 år så var jag proffs, fullärd och bättre än alla andra, så det så.. ;) haha.

Kort och gott; att vädra sina åsikter på tävling är inget jag rekomenderar. Det blir ofta en pinsam situation som man inte kan klara sig ur på ett snyggt sätt sedan. Däremot så ville jag att ni skulle veta att jag själv inte är något praktexempel. Men, om dessa föräldrar hade kommit fram till mig och undrat över min åsikt, så hade jag stått för det jag sagt och förklarat varför, om de så velat.

Kommentarer som att hästen på banan har en förfärlig galopp eller att ryttaren sitter som en hösäck, dom är det alltid säkrast att ta i bilen på vägen hem sedan! Eller så gör man som Tävlingsduon; vi kommunicerar med blickar. En blick mellan mig och Issa räcker för att vi ska förstå vad den andra vill säga. Våra blickar och vårt tysta språk kommer ingen någonsin att höra.

Såhär såg jag och Nico ut 2006, ett riktigt byte för petiga personer i publiken! Själv blir jag alldeles nostalgisk, vad söta vi var :)