69 % andraplacering, regional LA1 2010









Min fina prinsessa har det toppen med sin nya familj, dom älskar henne så mycket. Jag blir varm i själen över att Vendela kan få vara någons bästa vän och läromästare. Hon och jag gick skiljda vägar i precis rätt tillfälle och vi båda har hittat en ny väg att gå på. Men jag tänker tillbaka på tiden då vi vandrade på samma stig. Det låg lite stenar och rötter ivägen, för att inte tala om när det var stora berg vi fick klättra över för att hamna rätt. 

Men vi hamnade oftast rätt till slut. Tiden med Vendela, min sista egna ponny. Alla minnen, alla fina bilder som finns. Långa rader med prisrosetter på väggarna, det stora gehänget vi vann i cupen. Bandet, hur fokuserade vi var tillsammans inne på tävlingsbanan, när vi våda gjorde allt för att få det så perfekt det bara gick. En underbar tid, jag lärde mig så mycket av att ha min prinsessponny. Och allt hon lärde mig och jag lärde henne kan hon nu använda tillsammans med sin nya Emma. Det känns så bra, helt rätt. Det är som det ska vara. 

Men självklart saknar jag denna blick när jag tänker tillbaka. Cavendish, världens finaste ponny ♥