Ungefär som rubriken lyder fungerar ju ridningen, det känner de flesta av oss igen. Och jag och Vendela har glidit ner från jobbet med samling och skolor till att rida på en volt i alla gångarter.

Att rida på en volt är bland det första man lär sig. Men tänk hur många olika sätt man kan göra det på egentligen! Igår på träningen så gjorde i i princip bara det. Det vi ville uppnå var att Vendela följde min innerhand med hals och huvud, hade en bra, aktiv gång samt ryggen upp och bakbenen långt under sig. Låter rätt simpelt va? 

Fast, det är det ju inte. Hon ska vara avspänd också, och jag har ju tyckt att det går sämre nu senaste veckan. Detta känner Vendela sjävklart av, att jag är lite irriterad på henne, och hon svarar med att bli spänd. Där förstår ni själva att vi fastnat i en ond cirkel med irriterad ryttare på spänd häst. Nu ska vi alltså ta oss ur den, och vi började igår.

Efter en timmes träning så kändes det mycket bättre. Helt ärligt så har jag inte varit glad när jag sadlat Vendela senaste gångerna jag ridit. Jag har bara oroat mig för hur hon ska kännas när jag kortar tyglarna och sedan när jag börjar trava eller galoppera. Karin förklarade att så kan man inte oroa sig. Dressyr handlar sällan om tur. 

Det är inte så att man tar en lott på morgonen där det står antingen "bra ridpass" eller "dåligt ridpass" - ridningen kan man själv påverka hela tiden. Det hänger så mycket på en själv som ryttare. Jag har ju andra exempel på pass där jag själv varit jättepositiv och Vendela på spänt humör. Det är ju bara jag som kan få henne ur det, hon kan inte övertyga mig om att det inte är någon fara, eftersom hon är en häst och litar på mig och min åsikt. 

Men igår och idag har vi alltså ridit basic - och nu när jag tänker efter så känns det jättebra. Det gick mycket fortare att få henne att spänna av idag än igår, så efter bara två dagar är vi redan påväg åt rätt håll! Orsaken till "svack-veckan" är givetvis "soft-veckan" som vi hade innan. Men hoppning och uteritter. Tyvärr så är det ingen bra ide med Vendela, hon behöver jobba och gympa sin kropp, som Karin uttrycker sig, annars kan hon inte prestera. Hoppning en dag gör dock bara gott för henne, då brukar hon vara jättefin sedan!

Grunderna blir man aldrig klar med, så nu lämnar vi samlingen och skolorna ett tag till förmån för avspänd- och lösgjordheten. Vem vet, antingen kan vi ta upp det gamla jobbet imorgon, eller kanske dagen efter det? Det får ta den tid det tar, det är inget som går att skynda på. Och slarvar man med grunderna kommer man ingenstans, det vet ju alla. Rasar ett av korten längst ner, så rasar hela korthuset - och det är det som hänt för oss senaste veckan.

Jag och Vendela under ett "grund-pass" för Karin i somras